Skip to main content

Etikett: Ledarskap

Nyfiken på Ulric Wilhelmsson…

För knappt ett år sedan startade Ulric Wilhelmsson sin nya resa som koncernchef på Svenska Trävarugruppen AB. Svenska Trävarugruppen (STVG) ägs av Peter Gyllenhammar AB, ett investmentbolag där ägaren Peter Gyllenhammar har en stark tro på att trä är framtidens material. Det är en relativt nystartad koncern vars vision är att vara en modern one-stop-shop för träbaserade produkter.

När Ulric tog sig an uppdraget som koncernchef så bestod STVG av två bolag, Direktlaminat i Hjortsberga och Wiwood i Vittsjö. Peter Gyllenhammar var tydlig med sin tillväxtstrategi och Ulric har på mindre än ett år varit med och förvärvat inte mindre än tre bolag.

Hur var det att ta sig an rollen som koncernchef på Svenska Trävarugruppen?
För mig var det som en livsdröm som gick i uppfyllelse. Peter är en fantastisk entreprenör, och att få skapa en koncern tillsammans med en ägare som både vill och kan, är en magisk känsla. Jag har min bakgrund i Gunnebo, där jag i stort sett har jobbat inom alla områden utom inköp, och därifrån har jag med mig kunskaper om både försäljning, produktion och organisation. Det känns riktigt roligt att få använda mig av dessa kunskaper nu när vi växer som vi gör.

Tre förvärv på mindre än ett år, hur har ni hanterat det?
Det har gått bra. Det är klart att det är tufft att integrera bolagen, men det måste också få ta lite tid. Med tanke på att detta är en ny koncern så finns det inte någon uttalad kultur som vi kan föra över, utan alla bolag tar ju med sig något in i gruppen. Och i det jobbet så är koncernledningen viktig, det gäller att alla tar ansvar för hela koncernen och alla delar, och inte bara blir specialister på sitt område. 

Ni har förvärvat bolag som i vissa fall har en historik av att inte ha varit så lönsamma, hur resonerar ni kring det?
Vår strategi är att titta på bolag inom träbranschen, vi brukar skoja om att ”finns det bara ett sågspån i fabriken så är bolaget intressant”. Men skämt åsido, vi har ett mycket brett perspektiv när vi analyserar möjliga förvärv. Vi tror att bredden som vi kan erbjuda kunderna är en av nycklarna, liksom synergierna i bland annat sälj- och inköpsorganisationen.

Vilka har de största utmaningarna varit?
En utmaning har varit att gå från det storskaliga till att tillfredsställa en marknad som har blivit mer småskalig. Våra kunder vill inte lägga produkter på lager och det ställer krav på att vi har effektiva logistiklösningar. Sen är ju självklart Coronaviruset en utmaning för oss, liksom för så många andra. Många kunder vill inte ta emot säljbesök, och vi måste ställa om till en ännu högre digital marknadsnärvaro. Men vi har en stark säljorganisation med bra driv, så det löser vi.

Hur är det att ha ett investmentbolag som ägare?
Det är riktigt roligt. Vi har en gemensam målbild och bygger detta tillsammans. Peter har byggt upp sitt investmentbolag genom att vara försiktigt aggressiv, vilket har resulterat i ett kapitalstarkt bolag. Vi kompletterar varandra bra, vi båda älskar att göra affärer och så har vi Carina Heilborn, CFO i PG AB, som är en hälsosam broms för oss. I framtiden är det inte helt otänkbart med en börsnotering, vilket givetvis också känns väldigt spännande.

Vad tar du med dig för personliga lärdomar?
Den ena är att inte starta för mycket samtidigt, det är viktigt att prioritera. Det andra är att när man jobbar med organisationen så tar allting mycket längre tid än vad man tror. Och man har ju med människor att göra, det måste få ta lite tid att göra förändringar. Men allt går om man vill!

Som konsulter på Re-Source har vi förmånen att få jobba med spännande bolag och engagerande människor; Ulric, Peter och Carina är inga undantag. En viktig del i våra uppdrag är att ge kandidaterna en tydlig bild av vad de kan förvänta sig vid en eventuell anställning, och också säkerställa att kandidaten kommer att kunna trivas och leverera resultat i den miljö och med de förutsättningar som erbjuds. Det är den matchningen som är kärnan i vårt erbjudande, och det är också mot detta som vi också erbjuder en generös garantitid.

När chefen är en gigare

Allt fler yngre chefer väljer tillfälliga chefsuppdrag. Vad de drivs de av? Och vad innebär det för arbetsgivaren och för organisationen?

Plötsligt läser vi om gig-ekonomin överallt.  Om att allt fler unga väljer flexibilitet och frihet framför fast anställning, om deras drivkrafter, livsstil och värderingar. Om framväxten av nätverk för digitala nomader. Men också om hur arbetsgivare behöver tänka nytt för att attrahera gigare, och för att ge dem rimliga villkor kring försäkringar och pensioner.  

Hur ska vi tänka som rekryterar chefer? Är gig-chefer bara ett nytt ord för interims-chefer, ett upplägg för tidsbegränsade jobb som funnits och fungerat i decennier? Det var ett av områdena på vår senaste konferens i nätverket Exsead Alliance. Det blev tydligt att vi, med executive search-bolag i olika delar av Sverige, delar samma bild; nu väljer allt fler yngre chefer att bilda sitt eget bolag och ta tillfälliga chefsuppdrag – och utvecklingen går fort.

Från att huvudsakligen handlat om seniora chefer som överbryggar en vakans eller driver ett specifikt förändringsprojekt, och inte alltid varit helt självvalt utan en möjlighet mot slutet av en lång chefskarriär, möter vi nu allt fler unga chefer som tackar nej till fast anställning. ”Om din uppdragsgivare är ute efter att driva den här förändringen med full kraft under ett år är jag intresserad av att ta det som ett tidsbegränsat uppdrag. Om de vill anställa någon är jag inte rätt person”.  

Vilka är gig-cheferna?

De vi möter drivs av ett tydligt uppdrag där de kan använda sin kompetens och sin kraft för att leverera synliga resultat på kort tid. De får energi av att driva förändringsarbete. De är nyfikna och intresserade av att verka i olika organisationer och kulturer. De vill känna sig fria, engagera sig i egna eller andras projekt i perioder, eller har helt enkelt hittat sitt sätt att skapa balans mellan jobb, familj och egentid.

Vad tillför de?

Efter resonemang med uppdragsgivare som prövat unga gig-chefer får vi blandade slutsatser. De kommer in med energi och kraft, och drar igång sitt förändringsuppdrag utan startsträcka säger flera. De har med sig nya perspektiv och andra erfarenheter av allt från tekniska lösningar till arbetssätt och metoder.

De blir som en managementkonsult fast på insidan, de är ju en del av organisationen den tid de är här, säger några. Eftersom de inte redan har relationer och lojaliteter i organisationen upplever de stor rörelsefrihet internt; kan de riva osynliga strukturer och överbrygga gamla barriärer. De ställer tydliga krav på sina medarbetare och de får folk att prata med varandra och komma framåt, hör vi också.

Baksidan då?  

Brist på kontinuitet och långsiktighet är – inte förvånande – det som först kommer upp i våra samtal. De hinner inte skapa sig en helhetsbild av verksamheten och organisationen och har inte förutsättningar att förutse konsekvenserna av sina insatser. Det som ger positiv effekt på kort sikt kan ha baksidor som behöver tas om hand längre fram – då är de inte kvar, är en vanlig reflektion.

Våra uppdragsgivare är också samstämmiga om baksidan ur medarbetarnas perspektiv. De får energi och blir utmanade av sin gig-chef, men de saknar en chef med längre perspektiv på deras utveckling och de saknar känslan av trygghet och tillhörighet som kommer med en längre arbetsrelation med sin chef. ”Gärna en gig-chef, men inte flera i rad!”